 Temperaturen föll med solen. Det fanns en råhet i luften. En råhet som fick kött och blod när man närmade sig torget där den offentligt ölande, drogande och urinerande allmänheten var väl representerad. |
| Pressröster |
|
Klicka på länken under citatet för att läsa hela recensionen. "Inte sedan Lars Görlings "491" har jag läst en bok som med en sådan hetta och briljans skildrar unga människors väg in i kriminalitet och missbruk, självförakt och hat mot samhället. Samtidigt finns det en ömsinthet i Almströms roman som kontrasterar starkt mot den råa tonen." "Därför bör man välkomna Almströms bok. I en tid när varenda Stureplanskändis kallar sig författare återför han litteraturen till sin ursprungliga roll av samhällsskildring och människogestaltning." Åke Leijonhufvud, Sydsvenskan "Rolf Almströms återkomst som författare med romanen Svart arbete är lika välkommen som den är övertygande." "Det är en svart sång, hård och uppriktig och lätt hatisk mitt i melankolin, om hur det är att falla igenom, hur lätt och smidigt samhället låter öppna luckan som enbart leder rakt neråt." "Rolf Almström befolkar betongförorten med människor av kött och blod, men förskönar aldrig bilden av den." "Det är framförallt en stor vrede och ett starkt patos som föder fram språket i den föreliggande romanen. Knappheten har gett vika för en framrusande berättelseångvält." Mats Kolmisoppi, Göteborgs-Posten
"Rolf Almströms styrka ligger inte i beskrivningen av smockan som hänger i luften utan i hans fina skildringar av de mått och steg man kan företa sig när blamageguden sitter på ens axel. Men jag skulle ha önskat att Almström hade litat på sin iakttagelseförmåga och inte försökt få fart på anrättningen med olika spänningsmoment." Erik Löfvendahl, Svenska Dagbladet
"Trots att romanen vilar på ett tydligt socialt patos är den stundtals en slags sorglös skröna, där Dannys berättarröst möter de värsta svarta stunderna med en osvikligt pricksäker ton. Men faktum är att för den som letar efter moderna arbetarromaner kommer Svart arbete att framstå som en uppenbarelse."
"Med Svart arbete återkommer Rolf Almström som romanförfattare. Det är en påträngande skildring av klassamhället som det ter sig idag, men också en politiskt anklagande roman om vad som blir kvar när folkhemstanken krackelerat och solidariteten urgröpts. Som bonus är boken välskriven och spännande." Jan-Olov Carlsson, Bokcafé Pilgatan
"De som låter sig utnyttjas av skrupelfria s k entreprenörer och är lika rädda för fackliga ombudsmän som för polisen. De skildras på ett sätt som gör boken till nyttig läsning för alla de lyckade i präktighetens välutrustade vardagsrum."
"Och det är så befriande när en författare, som vissa av våra politiker utan tvekan skulle kalla en del av det "radikala kulturetablissemanget", skriver en bok om folkhemskraschen som handlar om vanliga skitiga whitetrash-arbetare. Han gör det på ett korthugget surmulet göteborgskt arbetarspråk, där känslan av inlevelse knyter magsäcken på läsaren." Beata Hansson, Flamman
"I Svart arbete finns göteborgstuggs-dialoger som är hur roliga som helst. På samma gång kan han konsten att lågmält leverera ett iskallt budskap." Beata Hansson, Arbetaren
"Almström skriver en expressiv och samtidigt resonerande prosa. Den värld han skildrar präglas av katten på råttan och råttan på repet. Det göteborgska idiomet slår igenom i stackatoartade repliker där tomrummen kan vara känsloladdade likt en bomb med fördröjd utlösning." "Men här finns samtidigt - också mitt i de mest spänningsladdade avsnitten - ett paradoxalt gott humör. Ett garv under galgen, humor mitt i eländet som ibland går över i dräpande satir." Gunder Andersson, Dala-Demokraten
Om de tidigare böckerna: Mucka (Norstedts 1996) "Det är hemskt roligt att läsa honom, även om det han berättar om ofta är mera hemskt än roligt."
"I hans berättelser är form och innehåll inte bara sammangjutna. Formen är helt enkelt en väsentlig del av innehållet, en serie etapper
på en knappordig, tragikomisk vinterresa i den svenska själens glesbygder."
Nils Schwartz, Expressen "Rolf Almström vet vad han gör och han känner väl till de miljöer han skildrar, rusets effekter och affekter och rutinerna på botten." "En ny bok av Almström är god nog som tillskott i de felslagna drömmarnas bildarkiv." Jonas Thente, Sydsvenskan "Han gör läsaren medskyldig till leendena, och sen bryter han för allvarligare konsekvenser. Det gör hans roman till en av de få som driver med sig läsaren, in i storyn, in i medkänslan som är grunden för all romanläsning." "Almström låter den fria viljan och den gåtfulla slumpen studsa mellan instrumentbrädan och deras kroppar. Den knyckiga roadromanen om deras turné är en liten obildningsroman som, jag får den oroande känslan, fortsätter att skriva sig fast den är ställd i hyllan." Ulrika Milles, Göteborgs-Posten "Den lilla romanen om den misslyckade författaren och den dimmiga pundarens irrfärder har alla förutsättningar att bli en klassiker." Thomas Grahl, Metro
"Författare skriver aldrig som man säger. Utom Almström. Jag har aldrig sett ens en pjäs med den här rakknivsvassa känslan för
vad folk faktiskt säger."
"Den är vårens bästa roman." Jens Runnberg, Borlänge tidning
"Den stilsäkre Rolf Almström har i tidigare böcker ställt sig på förlorarnas sida och den nya boken visar med eftertryck att han tryggt
står kvar där.
"Almström vågar ta ut svängarna, han blandar samhällskritik med uppsluppen svart humor. Men hans ärende förblir det samma:
att skildra människor utan hopp, utan framtid."
Nils Granberg, Aftonbladet
"Två hundra sidor försvann i ett nafs och jag hade i ett svep gjort ett besök i en främmande karusell som de flesta av oss försöker
undvika att ta plats i."
Michael Landberg, Bergslagsposten "Medlen och verktygen är ytterst fint slipade, tonen är klar och på en gång vresigt klingande. Så ska det låta." Fredrik Thurfjell, BLM "En ny ton i svensk litteratur. Spännande, verklighetsnära, avslöjande. Det är korthugget berättat. Och starkt suggestivt och målande." Veckorevyn
Vanans makt (Norstedts 1993) "På sina hundra sidor lyckas han berätta mer om tillståndet i dagens Sverige än en halv bokhöst. " Nils Schwarz, Expressen
"Med en förrädisk lätthet förmår Almström skildra vardagens förlorare, de som blivit över eller hamnat snett i den galna karusell som
kallas livet. Almström ruvar vaksamt på sin genialitet och det är en förmån att få ta del i den."
Tidningen Slitz "Mästerliga, skarpslipade och lakoniska noveller" Björn Gunnarsson, Ord&Bild
"Han ser dem i samma obarmhärtighetens och mildhetens ljus i vilket de gamla ryska novellmästarna porträtterade de utstötta och
elända.
Det märkliga är att när man har läst dessa nio korta berättelser tycker man sig ha läst en mycket större bok." Åke Leijonhufvud, Sydsvenskan
"Tre, fyra meningar så är man inne i handlingen.
Tre, fyra meningar så känner man miljöerna och människorna som bor i marginalen.
Tre, fyra meningar så är man fast."
Stig Hansén, Helsingborgs Dagblad.
"Och trots språkets polerade och närapå överarbetade exakthet förmår Rolf Almström genom halsbrytande vändningar att förmedla
en äkta bild av dagens Sverige."
Christer Enander, Finanstidningen
"Dessa sammandragningar i stilen skapar omedelbart ett inifrånperspektiv. Ur grammatikens sammanbrott föds tiden. Man är där,
även om man inte vet var man är: och så kan också en del av bokens insikt summeras."
"Detta språk, nästan helt utan lyrismer och detaljerade sinnliga impressioner, inte bara förmedlar utan består av en strikt strukturerad frånvaro. Den i sin egna uppstyckning dolda individualiteten skapar en tom och karg labyrint där igenkännandet inte alltid får fäste. Men just när det sker görs läsaren ögonblicksvis delaktig i den sorg som uppstår när ångesten påtvingas formen hos en vardag man inte själv har valt. I och med det är sorgen förvandlad till gestaltande kraft."
Ulf Eriksson, Dagens Nyheter
Sånt man säger (Norstedts 1990) "Under Almström blankhårda prosayta finns det både en djup samhörighetskänsla med dem han gestaltar och ett stråk av svart humor med skratt riktat uppåt, aldrig nedåt." Nils Granberg, Aftonbladet "Finns det någon som tycker att den svenska litteraturen är tråkig så borde hon eller han läsa Almström." Jörgen Hammenskog, Radio Göteborg "Den är helt enkelt skitbra!" Christer Enander, Magasin April "Almström är inte en författare som framhåller sin egen formuleringsförmåga på bekostnad av det han vill skildra. Tvärtom, här finns en språklig vrede som inte lånar sig till några elegantare vändningar." Carina Waern, Dagens Nyheter
|
