SVART ARBETE

Svart arbete började som ett filmmanus. 1996 ringde en producent vid namn Søren Stærmose och ville samarbeta. Regissören Kjell-Åke Andersson ville göra en film om vad som just då höll på att hända i Sverige som en följd av krisen i början av 90-talet.
Det var där och då som en underklass permanentades - följderna ser vi fortfarande: vissa kan inte få ett vanligt jobb, med en lön som går att leva på. Det är också här gängen, mer eller mindre kriminella, uppstår på allvar.

Gapet mellan de som har och de som inte har blir oöverstigligt. Det gick snabbt. Från ett land där, naturligtvis inte alla hade samma möjligheter, men där det ändå fanns en chans till ett drägligt liv för de flesta, till ett hårdare samhälle där vissa var utsorterade från början.
Så varför skriver jag då detta och om de onyttiga och de som inte behövs? För att de man skriver om måste man älska. För att försöka gestalta det förtryck som hindrar människor att vara huvudpersoner i sina egna liv.

Att ge liv och värdighet åt de som inte syns i det offentliga samtalet, åt allt det som i medelklassdespotins Sverige endera förnekades eller ansågs behandlingsbart. Tala om klass helt enkelt. Och det utan att förklara sig eller utgå från en vetenskaplig studie är endera stötande eller, för många, befriande.
Sedan är det ju en bra historia, så att inte berätta vore synd. Bitvis är den rätt kul också och jag ska inte förneka att det har skänkt mig en hel del nöje att skriva romanen. Det är min förhoppning läsaren ska förnimma lite av den glädjen.